Direktlänk till inlägg 24 januari 2014
Detta är då mitt första inlägg och jag sitter här med en kopp te och lyssnar på spotify, Andrew Belle, hans musik väcker många känslor och jag bara älskar den!
Så börjar huvudet arbeta och tankarna snurrar.
Jag tänker på de dagar som jag bara känner mig hopplös, frustrerad och stressad. Barnen skriker och vill inte alls sammarbeta, vill inte äta, inte gå till skolan, inte klä på sig. Vissa dagar funkar ingenting. Men ändå somnar jag gott på kvällarna för att jag får somna i Emils famn (min sambo), men mest är det på grund av dessa orden: jag älskar dig mamma!. Trots all stress som vart under dagen så behöver jag inte så mycket mer än att höra de orden.
Ena stunden så driver Busungarna mig till vansinne för att i andra stunden klappa mig på kinden och säga: Jag älskar dig mamma! Den finns nog inget som kan värma mig mer än just de stunderna.
Här har vi Rasmus och Jonathan...
Nu ska jag plugga en stund och sen ska jag och Jonathan åka och hämta lilla Phille (min systers son)... och vet ni vad? Phille kan konsten att göra moster väldigt glad han med!
Och här har vi mig och Philip...
Folk är välkomna att tänka precis hur de vill om andra, man behöver inte gilla alla. Men jag blir irriterad, eller snarare förbannad på hur vissa agerar när de tycker illa om andra. Vad är meningen med att önska livet ur en annan person bara för att ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|